Ditt och datt och så grisigt igen, förstås

Nilen, vår gamla katt på Spånga som ser ut som om hon har svalt en fotboll, var extra rund i veckan. Det blev veterinärbesök och röntgen, men inget fel hittades. Hon får dra ner lite på sparvkonsumtionen, kanske…

En morgon hade strömmen gått i ladugården. Det uppskattar inte taggmössen som behöver mycket värme. De fick lite fröer och så på med värme igen och allt var frid och fröjd.

Den här elevgruppen hade mindre tur med vädret än den förra. kallt och regnigt var det ofta under veckan. Men de var hjältar i det tysta och fixade detta fina tak till …

… vår bagge Törnros som går själv några dagar. Han kastrerades i torsdags och ska sen gå ihop med tackorna, men taket, som sen också fått ett par sidor täckta, blir ett bra skydd mot höstvädret även framöver. Det är bra att ha lite olika ställen i hagen där djuren kan ligga torrt. När eleverna var klara kom en av höstens värsta regnskurar, så han var nog nöjd, vår fina roslagsbagge.

En av våra vackra mandarindrakar (hanen hos änder kallas för drake), stegar ner mot dammen. Den är lite besvärlig att sköta nu på hösten när löven faller och täpper igen avloppet. Man får stå där och borsta, borsta, medan vattnet töms.

De andra ”dammarna”, det vill säga akvarierna, är desto klarare. Eleverna får lära sig flera olika sätt att slamsuga på och sen är det putsa, putsa och putsa ännu mer rutor som gäller – i terrarierumet i alla fall!

Under dagarna är Fanny med sina kultingar i en avgränsad del av fårhagen. Där har de tillgång till värmelampa också. Här ligger dom i en stor hög ovanpå sin mamma och diar. Fanny går också några timmar i en egen hage för sig själv, för att få vila lite från de åtta glupska och nu ganska stora barnen. Åtta veckor har de hunnit att bli!

Till natten slussas dom in allihop. Kompostgallren ställs upp som en säkerhetsåtgärd. Att samla ihop åtta illbattingar som bestämmer sig för att springa åt alla andra håll än det rätta, vore inte drömmen, direkt.

Några smet före, annars kommer de som en samlad patrull, morsan och hennes ungar.

Lugn och ro igen, något de belgiska jättekaninerna uppskattar. Här är Karl-Johan som skuttar runt och hoppas att kultingarna inte hittat all sin mat.

Lite ditt och datt, som sagt. Den lilla kameran är verkligen usel, men det ska rådas bättring på det redan till nästa vecka. Ses då!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.