Djurhusbloggen roar sig med att göra bildspel. Äntligen fick vi till en variant där bilderna inte visas i allt för dålig kvalitet. Detta är ett mycket enkelt bildspel, utan några särskilda effekter eller ljud och med både en och två missade övergångar, men det ska ju börjas i någon ände! Titeln passar inte här, utan var/är till för en annan blogg!
Gambrinias lilla lamm ska få heta Tindra. På den lyckade Öppet Hus-kvällen den 17:e januari var detta ett av de många fina namnförslagen. Sen är det ju så att vi har så många, många djur och de flesta namnen är redan upptagna! Vi har haft en Tindra tidigare, också hon ett roslagsfår, men det var några år sedan nu. Namnet passar bra på det svarta lilla lammet med sin vita fläck på huvudet. Vinnaren heter Ronja Ekholm och hon får kika i brevlådan nästa vecka!
De andra fåren är väldigt nyfikna på den lilla varelsen och Panda, till vänster i bild, var mycket närgången. Ni ser på Gambrinias blick att hon tänker försvara lilla Tindra mot hela världen om det behövs.
En mobilbild på den mörkröda aran Arne. Vi har stora grenar hängande i taket nu och papegojorna turas om att vistas utanför sina voljärer. Arorna har blivit modigare och modigare. I bakgrunden ser ni den gulfotade skogsköldpaddan Gandalf som är ute och spankulerar och välter ner grejer.
Den andra och sista delen av Np2b gör sin interna praktik hos oss nu. Det har gått jättebra och är så roligt! Ytterligare tre veckor med dem och sen kommer Nd2. De har ett lite annorlundare upplägg och kortare period på Djurhuset, men det är just det som är det speciella med vårt jobb – den ständiga variationen – alltid händer det något.
Ett kort inlägg blev det, för annat bildjobb måste hinnas med. Vi ses!
Charmtrollet Jätta träffar ni på Fågelavdelningen. Välkomna!
Djurhusbloggen uppgraderar sig och under tiden får ni njuta av Lorenzo. Dessa camarguehästar från sydfrankrike är helt otroliga och horsemanshipet som följer med desto mer. På Spånga har vi Joakim som kollega – han har två såna hästar. Var avundsjuka!
Under Riksstudiedagarna i början av november var en av föreläsarna Linda Askelund, chef för Djurvårdarenheten på Skansen och även ledamot i Berikningsgruppen. Miljöberikning var också ämnet för hennes mycket intressanta och inspirerande förläsning.
Det kan nog tyckas självklart att man inte bara stänger in ett djur i en bur och sen nöjer sig med att mata och städa där. Ändå är det ju just så det går till på t ex produktionssidan. I djurparker är däremot reglerna och kraven mycket stora, både från myndigheter och föreningar. Bevarande och artskydd är viktiga punkter där.
Djuren måste få möjlighet att utföra sina artspecifika beteenden och när vi numera pratar “berikning” är det detta det handlar om, förklarade Linda. Tidigare var uttryck som “sysselsättningsterapi” och “aktivering” populära termer men de ledde mer till begreppsförvirring än till förståelse för vad varje djur behöver.
Valmöjligheter är viktiga. Linda gav några exempel: djuret ska kunna vara synligt/osynligt för artfränder och besökare, ges möjlighet att sola/söka skugga, vara ensam/tillsammans med artfränder, äta på dagen/natten och kunna välja mellan att vara utomhus/inomhus.
Rutiner är ett måste för många av djuren. Att känna igen sin djurvårdare, veta var man kan vila, dricka och undvika felaktig social organsiation som kan ge störda beteenden, t ex blidkande (underkuvat beteende som kan leda till problem).
Linda poängterade också vikten av att bevara beteenden. Även tamdjur ska kunna bete som sina vilda artfränder för att därmed inte förlora förmågan att klara sig själva.
Fem olika berikningskategorier lyftes fram:
Miljöberikning: som klätterträd för klättrare, grävmöjligteter för grävare mm. Berikning som kan vara relativt permanent.
Social berikning: flockdjur ska få leva i flock och Linda gav exempel på flamingos – de vill gärna leva i tusental, vilket ju inte är lätt att uppfylla, men med t ex speglar ges de intrycket att vara många fler. Man kan också blanda vissa arter, som brunbjörn och räv. Likaså ska inte i naturen solitära djur tvingas samman.
Manipulativ berikning: ge djuren möjlighet att lösa problem.
Sensorisk berikning: ta hänsyn till de fem sinnena.
Foderberikning: ge fodret på ett stimulerande sätt som kräver tid och engagemang för djuret.
Med något så enkelt som Qulan uppfylls fakiskt alla fem ovan nämnda kategorier för kultingarna. Fast bara om den används med måtta.
Spindelmodellen/spidermodellen är en tydlig guide i berikning:
Setting goals: man tar reda på naturliga beteenden art för art. Habitat, parning, sociala beteenden, födosöksbeteenden, lekbeteenden osv.
Planning: se över anläggningen och komplettera inredningen. Vilka beteenden kan djurarten ifråga utföra?
Implementing (= färdigställa något utifrån en idé): permanenta åtgärder liksom tillfälliga. Linda visade som exempel berikningsscheman: björnarna på Skansen får någon form av berikning 6 gånger per dag och för att det ska gå smidigt finns det scheman för detta. Därmed fungerar det även när det är extrapersonal som jobbar. Sådana scheman kan planeras i förväg och är därmed mycket tidseffektiva.
Documenting: fotografera, filma, skriv – viktigt för att misstag inte ska upprepas och vid överlämnande till ny eller tillfällig personal.
Evaluating. Utvärdera är viktigt. Det är bäst om någon utomstående gör utvärderingen. Är det djurvårdaren själv förväntar sig djuret oftast något (annat) och visar kanske inte det beteende som förväntas.
Readjusting: lägg till, ta bort!
Linda Askelund kom sedan in på olika sorters berikningar, om de ska vara naturliga eller konstgjorda, hur domesticerade djur (med samma behov som sina vilda artfränder) fortfarande ses annorlunda – där dämpar och förändrar vi ofta de naturliga beteendena eller håller djuren helt fel, som t ex minkar i bur på en minkfarm. En mink i djurpark måste ha 100 kvadratmeter yta med bad- och grävmöjligheter.
Berikning kan också innebära risker, ge stress, orsaka olyckor osv och det är därför viktigt att planeringen alltid görs av någon som kan sina saker och utsetts som ansvarig.
Föreläsningen gav så mycket, och även om vi på Spånga berikar mycket, blev vi taggade att göra det på ett så strukturerat sätt som Linda beskrev. Nu finns berikningsscheman för de flesta av djuren på Spånga och i kombination med djurträningen känns det så bra!
Inne i ladugården gjorde eleverna en berikningstavla som inte är statisk utan ska rulla igång berikningstänket hos dem själva också och inspirera till nya idéer. En slags berikning för eleverna också, alltså 
